onsdag 2 juli 2014

En sidnot om Af och om dagens roll

                                       Foto: corren.se

Af har mottagit mycket kritik från media och politiker under det senaste årets nästan samtliga månader, så det känns rätt så befogat att komma med ett litet inlägg om Arbetsförmedlingen och snudda litegrann vid de thatcherliknade strategier och handlingsplanssystem som Af har haft för enskilda inskrivna under de två senaste mandatperioderna, d v s hur de i praktiken har varit upplagda för enskilda arbetslösa. Vill ni veta den råa sanningen om hur Af funkar i praktiken? Hur de arbetslösa mottas och vad som händer i praktiken? Att Af är detaljstyrt vet vi, men frågan är om vi tillräckligt uppmärksammar det faktumet att Af som organisation är både över- och underreglerat, och att detta spiller ut på arbetsmarknadspolitiska åtgärderna de lägger upp? Jag hittar inte jätttemånga skrivna artiklar fokuserade på just enskilda regler för de inskrivna, på deras effekter, på handlingsplansupplägg och diverse konkreta förfaranden förutom kommentarsfälten från arbetslösa som själva varit utsatta för Af:s tröga system by first hand. Jo, Aftonbladet hade ett riktat kapitel i ämnet i höstas om jag inte minns fel. Av ovannämnd anledning och med utgångspunkt från frågeställningen inriktar sig detta blogginlägg enskilt på denna del av Arbetsförmedlingens styrfråge-fråga. Vad som än påstås fram och tillbaka om synergier av medverkande parter och krafter, tycker jag att Af med sina 12 500 anställda inom sin organisation har kniv, gaffel och maträtt i handen som den enorma myndighet Af är. Eller, dom borde ha det. Vad Af egentligen är, är "För stor", men låt oss utgå från att Af har en massa makt att kanalisera eller åtminstone så pass mycket att säga till om att det borde kunna frigöras och blomma ut effektivare bland Sveriges uppskattningsvis c:a 500 arbetsförmedlingskontor. En granskning från Riksrevisionen i år visar att kontoren kan bli mer effektiva när det gäller att förmedla arbete. Läs mer om det här.

Trots att vi vet att dagens yrvakna regering har haft stor delaktighet i hur de senaste årens arbetsmarknadspolitiska åtgärder har varit utformade har vi hittills inte uppbådat tillräcklig energi åt att reagera på de orättvisor som tar vid på plats, inne på arbetsförmedlingens kontor. Jag talar om att på Af idag gäller ett handfull regler för en hel, stor folkmassa. Kommer en arbetslös inskriven in på ett Afkontor idag får oftast hen ett eller högst två oanvändbara alternativ att välja mellan. Så mycket för flexibla eller individuella handlingsplaner, att tala om individuell valsituation i det läget är m a o inte ens korrekt beskrivet, säger hen nej till ett förslag från handläggare; kanske har en bättre lösning på sin arbetslöshetssituation blir det utskrivning vilket fk, socialkontor och länsrätten alltsammans har visat sig kunna följa upp med en uppslutning till nekande av försörjningsstöd/a-kassa/aktivitetsstöd. Vi talar om ett befäst understödjande helt enkelt från alla parters sida för att sänka individen som redan är i ett utsatt läge från början. Individen kallas för icke samarbetsvillig i kommunikationsbrev och afregister och befästs på de lokala Afkontoren som en jobbig person, och har plötsligt av tre myndigheter samtidigt befästs som någon som avhåller sig från att göra vad som krävs att bidra till sin egen försörjning. Sådana här förfaranden menar jag sinkar ner dem bland de cirka 8% arbetslösa i landet som upplever en sån här behandling. Det är säkert inte alla samtliga arbetslösas upplevelse av de lokala kontoren, men mångas, och vilka som erbjuds tillräckligt och vilka som erbjuds mindre finns det ingen statistik på. Sverige har inte råd med detta. Det är dags att sluta bullshita och sluta leka i sandlådan med blindfläckar på näthinnan.

Så, vad är problemet i det stora hela? Problemet är att Af måste se och inte minst på allvar lobba för att det ska finnas lika många situationer som det finns människor (som om de nånsin skulle göra det). Af måste sluta sinka inskrivna arbetslösa! Socialförvaltningar, försäkringskassekontor och länsrätter måste sluta uppsluta kring "attacker" på enskilda. Af måste kunna nå fler och hjälpa fler. Det gör dom inte idag. Folk vill jobba men människor tvingas anpassa sig till en ensidig "regelmeny" som kommer sig av Af:s regelverk, och idag innebär det mer och längre väntetider som i sin tur innebär ännu längre avstånd till arbetsmarknaden - detta är en styrfråga. Människor kommer längre och längre bort från arbetsmarknaden och kostar samhället mer och mer. Dagens Juridik skriver om ett DOfall (> här) där en man i Bohuslän blev avstängd från Af:s jobb- och utvecklingsgaranti när han förklarade att han inte kunde ta ett arbete som omfattade försäljning av lotteriprodukter på grundval av sin religiösa trosinriktning (Jehovas vittnen). Vi har religionsfrihet i Sverige. Af hade kanske velat vaska fram ett annat jobb och vara lite kreativa men skitsamma, skitsamma att hänvisningen gick till ett skitjobb. Människan skulle straffas, och kördes således osentimentalt över av Af - som då klampade på de flesta paragrafer i Diskrimineringslagen (2008:567) och vad kostar detta? Det nu ska upp till granskning hos DO.

Af har ett huvudansvar att lösa inte bara det senaste årets utan de senaste årens höga arbetslöshetssiffror och göra inget annat än slussa ut människor på arbetsmarknaden, då är det väl ändå dags att börja fokusera på just det? Att sänka medborgarnas förtroende för ett förtroendeuppdrag är att lägga en snara om halsen på sig själv. Jag har själv mångas historier i huvudet, och ett par fall där jag snabbt förstår att Af hade löst dessa människors arbetslöshetssituation genom att exempelvis erbjuda kortare, riktade, kvalitativt sett godkända utbildningar vid rätt tidpunkt.

Af verkar tyvärr mest fortfarande vara 'en alldeles för passiv arbetsgivare bland alla andra'. En arbetsplats av alla andra, och inte en myndighet att lita på för folk. Af är mest en myndighet för sina anställda där dem kan hänga och släpa sig fram över golven, en arbetsplats för den tuggummituggande handläggaren med flackande blick. Af ser helt enkelt ut att vara ett försörjningsstöd - för sig själv.

Enskilda arbetslösa jag har pratat med säger att det uppstår en vi-och-dom-känsla när dom kommer in på "fästningsborgen" eller "förnedringsförmedlingen" som det så träffande kallas. Samtidigt saknar runt 150 000 unga jobb och Sverige vacklar just nu under tyngden av dagens massarbetslöshet. Här en bra länk om den detaljen i Corren.se och här en ytterligare länk till en artikel i Sundsvalls tidning om det dalande förtroendet för Af.

Källa: 
ams.se
http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/15882/Anpassad_12_9_Effektivitetsm%C3%A4tning%20som%20metod%20f%C3
%B6r%20att%20j%C3%A4mf%C3%B6ra%20arbetsf%C3%B6rmedlingskontor.pdf
http://www.st.nu/opinion/ledare/formedla-jobb-en-bisak
http://www.esv.se/sv/2/Press/Nyheter-och-pressmeddelanden/2014/Verksamhetsanpassad-styrning--ar-det-framtiden/
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Arbetsloshet/
http://www.expressen.se/nyheter/val2014/almedalen/annie-loof-avveckla-arbetsformedlingen/

samtal med människor som är och varit inskrivna på Af.