För två veckor sedan kom FNs senaste mätning som visar hur det ligger till med jämställdhetsnivåerna i 187 länder. Som väntat kom Sverige högt upp i listan, på 10e plats i förhållande till HDI (Human Development Index), på 5e plats i förhållande till IHDI (Inequality-adjusted Human Development Index) och vad gäller GII (Gender Inequality Index) kom Sverige på första plats. Men. Oj. Det ger ju 'en' lust att knacka sig på tinningen och skaka på huvudet. Inte för att man inte beundrar mycket av vad FN faktiskt åstadkommer i världen (även om FN inte alltid just "åstadkommer" markanta förändringar i t.ex. freds- eller vapenfrågor i förhållande till vissa nationer eller aspirerande nationer) och inte för att man inte tycker att just dessa pedagogiska statistiska verktyg visar på viktiga diskrepanser men ibland undrar man om inte GII är till mer nytta för kvinnor och män från de fattiga delarna av mellanöstern, för medborgarna söder om sydsahara, från sydostasien och latinamerika än för oss i-medborgare. Vad säger GII indexet mig (som är född på 70-talet) och uppväxt i Sverige och har upplevt en ökad andel kvinnor komma ut i typiska kvinnoyrken på arbetsmarknaden, som har sett konsumismen, våldet mot kvinnor, sexismen i tv och i media öka? Jag som har sett pressen på "perfekt-het" på mig som kvinna multipliceras i dimension? Va? Nä, det säger mig inte mer än att vi ju inte är så himla långt från "Pulp fiction" i vår idéevärld. Faktiskt inte när det kommer till maktförhållandets psykologiska, cirkulära struktur.
GII är ett trubbigt redskap. Det står sig väl i ett brett internationellt jämförelseperspektiv som tar med "Ekonomi" och "Indien" som andelsmått men inte i förhållande till en aktuell genus-gradskala. I Sverige dominerar fortfarande svenska män företagssektorn och män fortsätter att utifrån sin överlägsna positionering klappa varandra om ryggen och promota varandra till bättre arbets- och lönevillkor. Kvinnor ses fortfarande socialt sett som den mottagande och omsörjande parten och är fortfarande socialt och ekonomiskt underordnad sin könsroll. Många unga kvinnor i vår del av världen upplever fortfarande att "tysta krav", ultraperfektionism och diverse rangordningar underminerar för rättvisa förhållanden både i mellan kvinnor och mellan män och kvinnor. Orättviseförhållandena fortsätter alltså in i tjugohundratalet och tjejer/kvinnor är fortfarande i en ganska ruggig situation. Ska vi tala arbetsmarknadspolitik och alltså tala politik, ser man att vår offentliga sektor fortfarande dignar av förvärvsjobbande kvinnor och att det är den arbetssektor som sedan 70-talet har sett den största ingången kvinnor. 80% av de kommunalanställda runt om i Sverige är kvinnor. Ingen jämn könsfördelning här inte. (En liten sak att kanske fundera extra på för Reinfeldt som var ute på fn-besök i ärendet equality?)... Mer politik: Kvinnor rent ut fälls fortfarande på socialt och ekonomiskt plan för graviditets- och småbarnsfostranperioder och har därmed allmänt sett svårare att komma tillbaks ut på arbetsmarknaden. Och löneskillnaderna i vårt land? De är inget påhitt. De finns verkligen. Jaa. Fortfarande, verkligen. Vad var det vår största landsorganisation, LO fann och publicerade i höstas nu igen om löne- och löneplatsskillnader?... Nä, jag säger bara att det fortfarande är så att värden som "Typiskt manligt" och "Typiskt kvinnligt" i förhållande till våra könsroller motverkar allt vad genusprogress heter. I detta land som har kammat hem bästa GII-rankningen. Debatten måste fortsätta och fighten.
Källor: http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/915C59487C2D9397C1256E5100496565, http://hdr.undp.org/en/statistics/gii/, http://debatt.svt.se/2011/11/06/bast-i-test/, http://www.undp.se/HDI-2011/
Jag tycker det är intressant att notera vågspelet mellan åsiktsläger i förhållande till feminismparadigmet. I forum och nyhetssajter som t.ex. newsmill.se är detta en genomgående tråd. Jag tänker speciellt på faktumet att många män och kvinnor kallar sig för feminister och drar denna presentation inför varje ny tes som de skriver om. "Jag är stolt feminist för att...". "Jag har inga problem med att kalla mig för feminist då..." o.s.v.. Och så barrikerar sig samtidigt ett totalt motsatt synsätt från anti-feminismhållet, från de som anser att feminism är ett missanpassat påfund av hatiska vänsterinriktade teoretiker.
Egentligen kan ju alla enas om att jämställdhet mellan könen är att föredra - och inte bara, utan att jämställdhet kontinuerligt behövs säkras i samhället. Eller? Samtliga debattörer är dessutom för att kvinnors rättigheter vägs upp mot männens och att männens rättigheter vägs upp mot kvinnors. Den senare falangen debattörer kanske använder en retorik mera baserat på att både män och kvinnors rättigheter ska tillvaratas samtidigt. Varav vissa av dessa författande personer ju då har jättestarka genusresonemang ibland utan att veta om det. Genus är ju ett asfult påfund, tycker många av dessa personer. Jag kan inte riktigt förstå grejen med att slå med påk på genusträet när jämställdhet är bra. För jämställdhet är bra, det kan väl alla hålla med om? Framlyftandet av genusperspektiv rakt-genom våra samhällsinstitutioner är en bra trend, enligt min åsikt. Genus handlar inte och ska inte handla om radikalism utan om att underlätta för en vågrät jämställandemekanism. Givande och tagande. På bägge hållen.
Vi får aldrig glömma att den tidiga feminismen med rötter från 1800-tal nog visst kammade de högsta peakarna under socialismens framstöt (inte för att salongsfeminismen inte var lika klarsynt). Den moderna feministrörelsen hade långtgående effekter under arbetsrättsrörelsens framfart och parallellt med den. Feministrörelsen kom sig av ett fullkomligt naturligt behov att spränga sociala, ekonomiska och politiska gränser - och feministrörelsen vidareutvecklades senare för att kvinnors behov av värdighet och vidareutveckling skulle tillgodoses i större utsträckning av samhällsinstitutionerna. Rörelsen gagnade alla kvinnor och upplysta män som förstod nyttan av ett självständigt liv i jämlikhetens tecken. Rörelsen gagnade individen oavsett varifrån hon kom. Hon kunde komma allt från borgar- till arbetarklassen även då.
Vi får aldrig glömma att dagens jämställdhetskamp långt ifrån ska snävas-ner till vänster- eller högeridealisering hit och dit! Visst finns det ett värde i att diskutera vartåt feminismen går och tar vägen och vilka dess beståndsdelar är men dagens jämställdhetssträvan bör fortfarande handla om att töja på uttjänta, hindrande strukturella normer socialt, ekonomiskt och politiskt. Det är vår skyldighet att neutralisera dessa frågor från blockpolitiskt tänkande.
Det är kanske i sin ordning att ställa en liten poll-fråga.
Existerar patriarkatet och lever kvinnor och män under den i Sverige enligt dig?
"Du jämställd, since when", är aktiv på nytt. Samma teman och utgångspunkter gäller d.v.s jag ger min syn på mestadels relationer mellan kvinnor och män utifrån mitt jämställdhetsperspektiv, min street-view och erfarenhet. Jag fokuserar alltså på jämställdhet mellan (biologisk) man och kvinna. Anledningen till det är inte att jag har övergivit mitt synsätt på hbtqfrågor utan att jag relaterar på ett annat sätt till man-kvinna-jämställdhetsperspektivet.
Jag kommer fortsätta blogga om hbtqfrågor och traditionella genusperspektiv fast ur mitt lite ovässade perspektiv. Tycker du att inlägget under är tillräckligt vasst får jag ju förhålla jag mig till det. :) Allt är relativt. Min blogg är tänkt att vara en kontribution till åsiktsströmmen och utgör en komplettering, inte en superavancerad avantgard-proklamering med senaste förnämligaste termerna.
Se min blogg som ett hop-plock kunskap, åsikter och erfarenheter. Man kan aldrig vara hundra procent objektiv men jag ska försöka vara proffsig i det. Jag kan också stå för att jag skriver med engagemang för ämnena. Jag kan inte lova regelbundenhet. Räkna med en oregelbunden ackumulering av posts härinne m.a.o. (Men det är kanske bra?).
Du är mer än välkommen att kommentera det jag skriver, "bra, dåligt, korrigering, tillägg..." Allt utom alla former av trakassering är tillåtet. Så, som sagt lämna gärna kommentarer under inläggen! Det är bara kul att du har hittat hit. :)
Det kan alltid vara bra att veta vilka detaljer/delämnen denna blogg kommer handla om men hoppa för all del över följande lista här nedan. Du lär komma på vad de handlar om genom att bara läsa dig igenom bloggen, eller hur? (Listan är mest nyttig för mig själv).
Bloggämnena relaterar till och utgår från följande:
# Oftast nyheter, artiklar och då min syn ovanpå det, och mina hjärteämnen handlar om:
# Förstelnade normer i samhället och hur det inverkar på förhållanden (makro-mikro)
# Det patriakaliska arvet och vad dagens individer gör av det (eller, rättare sagt hur vi medvetet/omedvetet underkastar oss det)
# Dogmer, kulturellt betingade beteenden; olikheter, styrkor och svagheter i det sociala rummet
# Utseendefixering, skönhetsfascism, skönhetsidealisering, d.v.s skal-perfektionism
# Kvinnofridsbrott och vad de egentligen beror på
# Förutfattade meningar om kvinnor och "kvinnors mål" och plats i olika sammanhang, "kvinnors uppgifter", "kvinnoideal" och kvinnans plats hemma
- Jämställdhetsfrågorna brukar ställas på sin spets inom ramen för relationen och relationens mest intima vrår. Det är inom ramen för intima kontakter som våra dolda, ibland förutfattade meningar om kvinnligt och manligt, rätt och fel gör sig påminda två par ögon imellan.
Så av den anledningen kan jag i denna blogg komma att ta upp:
- Relationer och maktförhållanden:
# Flirt, postflirtsituationer, dating och ingenmansland
# Förhållanden, limbon, fwb*relationer m.m.
# Separation, break-ups, otrohet, rebounding m.m.
...VAR i allt detta en kvinna placerar sig, hur hon kan uppfattas och varför.
---------------------------------------------
* friend-with-benefits
