Ni som har följt mitt skrivande här på bloggen vet att jag uppdaterar blogginläggen med rätt långa mellanrum. Överlag vill jag utrycka mig i frågor som jag brinner för, och jag har gillat bloggformen men nu tenderar jag gå över till twitter mer och mer. Jag tror att liksinnade rättvisesökare delar mina åsikter, jag tror det har märkts, och kanske har nån undrat varför jag skriver så sällan. Vad ni däremot inte vet är att jag surfar hit och kollar mina inlägg ibland. Vet ju att jag brukar redigera klart ett stycke och släppa iväg det när det känns färdigt. Så, det är med leda som jag efter varje gång som jag har satt mig - och skrivit och förberett ett inlägg klart, och postat mitt inlägg; efter varje #%@ gång som jag har loggat ut och känt mig riktigt klar senare upptäcker felskrivningar som jag kan svära på att jag inte har orsakat själv eller skrivit. Jag har t o m en misstanke om en bugg i varumärket blogger. Jag vet inte vad det är men det gör mig irriterad. Jag har tröttnat nu och har tröttnat på att blogga för det här. Ja, nästan ungefär lika irriterad och upprörd känner jag mig som när jag blev trakasserad av ett antal främlingar från Svenskarnas Parti i mitt twitterkonto under Almedalsveckan. Det skedde några dagar efter att partiet hyrt in sig på talarscenen den 4 juli. Jag tvingades polisanmäla dem för att få vara ifred (det här hände på twitter).
För att återgå till ämnet är politik är allvar för mig. Hoppas ni ser förbi det som changserar kvalitetsmässigt.
Så. Nu är detta skrivet och sparat.
söndag 11 januari 2015
onsdag 2 juli 2014
En sidnot om Af och om dagens roll
Foto: corren.se
Af har mottagit mycket kritik från media och politiker under det senaste årets nästan samtliga månader, så det känns rätt så befogat att komma med ett litet inlägg om Arbetsförmedlingen och snudda litegrann vid de thatcherliknade strategier och handlingsplanssystem som Af har haft för enskilda inskrivna under de två senaste mandatperioderna, d v s hur de i praktiken har varit upplagda för enskilda arbetslösa. Vill ni veta den råa sanningen om hur Af funkar i praktiken? Hur de arbetslösa mottas och vad som händer i praktiken? Att Af är detaljstyrt vet vi, men frågan är om vi tillräckligt uppmärksammar det faktumet att Af som organisation är både över- och underreglerat, och att detta spiller ut på arbetsmarknadspolitiska åtgärderna de lägger upp? Jag hittar inte jätttemånga skrivna artiklar fokuserade på just enskilda regler för de inskrivna, på deras effekter, på handlingsplansupplägg och diverse konkreta förfaranden förutom kommentarsfälten från arbetslösa som själva varit utsatta för Af:s tröga system by first hand. Jo, Aftonbladet hade ett riktat kapitel i ämnet i höstas om jag inte minns fel. Av ovannämnd anledning och med utgångspunkt från frågeställningen inriktar sig detta blogginlägg enskilt på denna del av Arbetsförmedlingens styrfråge-fråga. Vad som än påstås fram och tillbaka om synergier av medverkande parter och krafter, tycker jag att Af med sina 12 500 anställda inom sin organisation har kniv, gaffel och maträtt i handen som den enorma myndighet Af är. Eller, dom borde ha det. Vad Af egentligen är, är "För stor", men låt oss utgå från att Af har en massa makt att kanalisera eller åtminstone så pass mycket att säga till om att det borde kunna frigöras och blomma ut effektivare bland Sveriges uppskattningsvis c:a 500 arbetsförmedlingskontor. En granskning från Riksrevisionen i år visar att kontoren kan bli mer effektiva när det gäller att förmedla arbete. Läs mer om det här.
Trots att vi vet att dagens yrvakna regering har haft stor delaktighet i hur de senaste årens arbetsmarknadspolitiska åtgärder har varit utformade har vi hittills inte uppbådat tillräcklig energi åt att reagera på de orättvisor som tar vid på plats, inne på arbetsförmedlingens kontor. Jag talar om att på Af idag gäller ett handfull regler för en hel, stor folkmassa. Kommer en arbetslös inskriven in på ett Afkontor idag får oftast hen ett eller högst två oanvändbara alternativ att välja mellan. Så mycket för flexibla eller individuella handlingsplaner, att tala om individuell valsituation i det läget är m a o inte ens korrekt beskrivet, säger hen nej till ett förslag från handläggare; kanske har en bättre lösning på sin arbetslöshetssituation blir det utskrivning vilket fk, socialkontor och länsrätten alltsammans har visat sig kunna följa upp med en uppslutning till nekande av försörjningsstöd/a-kassa/aktivitetsstöd. Vi talar om ett befäst understödjande helt enkelt från alla parters sida för att sänka individen som redan är i ett utsatt läge från början. Individen kallas för icke samarbetsvillig i kommunikationsbrev och afregister och befästs på de lokala Afkontoren som en jobbig person, och har plötsligt av tre myndigheter samtidigt befästs som någon som avhåller sig från att göra vad som krävs att bidra till sin egen försörjning. Sådana här förfaranden menar jag sinkar ner dem bland de cirka 8% arbetslösa i landet som upplever en sån här behandling. Det är säkert inte alla samtliga arbetslösas upplevelse av de lokala kontoren, men mångas, och vilka som erbjuds tillräckligt och vilka som erbjuds mindre finns det ingen statistik på. Sverige har inte råd med detta. Det är dags att sluta bullshita och sluta leka i sandlådan med blindfläckar på näthinnan.
Så, vad är problemet i det stora hela? Problemet är att Af måste se och inte minst på allvar lobba för att det ska finnas lika många situationer som det finns människor (som om de nånsin skulle göra det). Af måste sluta sinka inskrivna arbetslösa! Socialförvaltningar, försäkringskassekontor och länsrätter måste sluta uppsluta kring "attacker" på enskilda. Af måste kunna nå fler och hjälpa fler. Det gör dom inte idag. Folk vill jobba men människor tvingas anpassa sig till en ensidig "regelmeny" som kommer sig av Af:s regelverk, och idag innebär det mer och längre väntetider som i sin tur innebär ännu längre avstånd till arbetsmarknaden - detta är en styrfråga. Människor kommer längre och längre bort från arbetsmarknaden och kostar samhället mer och mer. Dagens Juridik skriver om ett DOfall (> här) där en man i Bohuslän blev avstängd från Af:s jobb- och utvecklingsgaranti när han förklarade att han inte kunde ta ett arbete som omfattade försäljning av lotteriprodukter på grundval av sin religiösa trosinriktning (Jehovas vittnen). Vi har religionsfrihet i Sverige. Af hade kanske velat vaska fram ett annat jobb och vara lite kreativa men skitsamma, skitsamma att hänvisningen gick till ett skitjobb. Människan skulle straffas, och kördes således osentimentalt över av Af - som då klampade på de flesta paragrafer i Diskrimineringslagen (2008:567) och vad kostar detta? Det nu ska upp till granskning hos DO.
Af har ett huvudansvar att lösa inte bara det senaste årets utan de senaste årens höga arbetslöshetssiffror och göra inget annat än slussa ut människor på arbetsmarknaden, då är det väl ändå dags att börja fokusera på just det? Att sänka medborgarnas förtroende för ett förtroendeuppdrag är att lägga en snara om halsen på sig själv. Jag har själv mångas historier i huvudet, och ett par fall där jag snabbt förstår att Af hade löst dessa människors arbetslöshetssituation genom att exempelvis erbjuda kortare, riktade, kvalitativt sett godkända utbildningar vid rätt tidpunkt.
Af verkar tyvärr mest fortfarande vara 'en alldeles för passiv arbetsgivare bland alla andra'. En arbetsplats av alla andra, och inte en myndighet att lita på för folk. Af är mest en myndighet för sina anställda där dem kan hänga och släpa sig fram över golven, en arbetsplats för den tuggummituggande handläggaren med flackande blick. Af ser helt enkelt ut att vara ett försörjningsstöd - för sig själv.
Enskilda arbetslösa jag har pratat med säger att det uppstår en vi-och-dom-känsla när dom kommer in på "fästningsborgen" eller "förnedringsförmedlingen" som det så träffande kallas. Samtidigt saknar runt 150 000 unga jobb och Sverige vacklar just nu under tyngden av dagens massarbetslöshet. Här en bra länk om den detaljen i Corren.se och här en ytterligare länk till en artikel i Sundsvalls tidning om det dalande förtroendet för Af.
Källa:
ams.se
http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/15882/Anpassad_12_9_Effektivitetsm%C3%A4tning%20som%20metod%20f%C3
%B6r%20att%20j%C3%A4mf%C3%B6ra%20arbetsf%C3%B6rmedlingskontor.pdf
http://www.st.nu/opinion/ledare/formedla-jobb-en-bisak
http://www.esv.se/sv/2/Press/Nyheter-och-pressmeddelanden/2014/Verksamhetsanpassad-styrning--ar-det-framtiden/
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Arbetsloshet/
http://www.expressen.se/nyheter/val2014/almedalen/annie-loof-avveckla-arbetsformedlingen/
samtal med människor som är och varit inskrivna på Af.
lördag 21 december 2013
Feministiska våren, inte bara en glädjekalkyl
Vi feminister som hittills trott att feministisk kamp skulle fortsätta brottas förgäves med pinsamma element av ämnespolarisering ända in i andra halvan på 2010-talet och att pragmatisk feminism kategoriskt skulle dela in oss i politiskt blocktänkande har börjat skymta gryning. Även om ämnespolarisering forfarande finns inom dagens feminism, och oj det gör den verkligen, ser vi ändå att vi inte längre behöver fortsätta leva med en bild av feminism och feministisk kamp som helsplittrad eller illusorisk. Vi lägger nu märke till en blygsam feministisk vår. Kvinnor över hela världen, speciellt de med om den teknologiska revolutionen (internet, sociala medier) vaknar mer och mer till genuin solidaritet. Smaka på det!
Vår syn håller i detta nu på att breddas och fördjupas samtidigt som våra sikten mer integrerat riktas mot hur jämställdhet ska genomsyra olika led i samhället.
Fler är intresserade av feminism, feminismen har blivit populär igen (fråga Gudrun). Många av oss har börjat söka inom oss själva och utmanar med samlade krafter bilderna och synsätten. Vi fightar för våra core-frågor (pro-abortfrågan, övergreppsstopp, kroppsaktivism) och vi pekar på könsaspekter på så många områden vi kan. Även om vi fortfarande har motgångar ser jag ändå att gamla strukturer äntligen sakta börjar vittra på allvar i takt med en alltmer ihärdig kritik mot patriarkatstyret. Även om det inte handlar om ett ras (nej, inga illusioner) har vi att göra med ett långsamt fokusskifte och det är oerhört viktigt. Jag tror inte jag är den enda som ser trenden genom flödena. Vi märker av den feministiska våren genom typen av artiklar och debatter, genom utgivande av frispråkig litteratur som spottas ut i en ström (luv u Maria Svealand!) - jag ser trenden via sociala medier, jag märker av det på oerhört proaktiva uttalanden från celebriteter (på sistone har tankarna snurrat kring Catherine MacKinnon likaväl som Jennier Lawrence), och genom kvinnoorganisationers resultat som når oss om runt om i världen. Deras arbete är ovärderligt...
Let us get back to basics för ytterligare analys. Samtalet om vad som är 'bestående sanningar' har kanske aldrig varit mer relevant att ta än just nu. Hur man lättast och fortast skadar hen/kvinnan är en viktig utgångspunkt om man vill gå till roten med varför hen/kvinnor behåller bojorna. Det är relevant att fråga sig när och hur vi är mest utsatta. Är det som Jean D'Arcförespråkare som kvinnomassorna lär sig bli nu, eller som ofrivilligen köttsliga, sexualiserade ting i den patriarkala strukturen? Var och hur är vi mest utsatta?
Vi har i väst under 1900-talet lyckats frigöra oss nästan helt från ett fåtal par tidstypiska normbojor som höll oss fjättrade till typiska kvinnoroller och uppgifter, och många av oss har idag förmånen att kunna yrka att vi inte längre är bundna av många av förpliktelserna som var kruciella för ett fungerande liv då - men dem få av oss som är mer eller mindre förskonade många av dessa utmaningar, och lever ett mer eller mindre självständigt liv kämpar med solidariska problem vad gäller feministisk kamp och med vad feministisk kamp borde innebära, medan traditionella frågor och problem som rätt till lika lön till exempel kommer ta minst ett helt sekel till att utrota internationellt.
Tittar vi globalt finns många oerhört farliga och nesliga bojor kvar och vissa har blivit värre. Vad de alla har gemensamt är att det går ut på vad man kan göra mot oss som det svagare könet och vad övertrampen för med sig för individen. Utöver feministers kamp i väst om traditionellt klassiska feministiska frågor, drivs nya tidsbundna frågor såsom problemet med utbredd neokonservatism, det vill säga normmässigheten som nedgraderar och handikappar kvinnor på flera plan idag, och så har vi såklart allvarliga brott som kvinnogenocid, trafficking, porr och prostitution, sexuellt utnyttjande av minderåriga som startar på webben, gruppvåldtäkter, sexförtal, hämndporr och sexhot, uthängande på nätet och så vidare - delar av brotten påbörjas eller avslutas på nätet.
På grund av dessa grova attacker på kvinnor generellt är det viktigt för oss som bekänner oss till feminismen att sjunga in den feministiska våren rätt. Vi som hittills kämpat med egna kärnfrågor som till exempel lika lön, mer kvinnligt företagande, rätten till våra kroppar måste fortsätta ha ett brett, djupt och hypersolidariskt perspektiv på allt vi gör och kämpar för. Vi måste tagga inkluderande retorik. Det patriarkala hotet genomsyrar allt i kvinnors liv. Patriarkala slag riktas ofta under bältet. Oavsett hur det tar sig i uttryck, oavsett "tema" eller "ämne" riktas det mot oss som kön, uppfattade som köttsliga varelser. Det är verkligen utifrån övertygelsen om oss som kroppsliga snarare än mentala och intellektuella som varje form av förtryck börjar. Den utgångspunkten är en viruscell och sprider sig som en cancer, och det handlar om avstampet i människors Vi och dom-ställning, i den falska övertygelsen om att "Män-i grunden-och-av-hävd-är-lämpade", och kvinnor "Dem som bockar av en rad normativa villkor", villkor som kvinnor ska uppfylla och "därmed infria illusionen om att va kompletta på något plan i någons värld och överhuvudtaget uppfylla en patriarkal roll", vilket alltså gagnar män i slutändan, inte kvinnor. Stålhanden, patriarkatsamhället skulle inte tillåta sig friheten och så genomsyrande fortsätta bända kvinnor, fortsätta upprätta utjänade dogmer om det inte var för detta sambandet. Mäns, och traditionella kvinnors för den delen idéer om "mäns legacy och kvinnors skyldigheter" fortsätter att mörka sanningen. Vadå för legacy och vadå för skyldigheter? Kvinnor har genomskådat den premissen sen åtminstone tvåhundra år nu. Nu sprider vi istället sanningen om det här elektroniskt istället för med pamfletter. För, vi vet att den så kallade "legacyn" och våra så kallade "skyldigheter" handlar om tusentals år av kvinnoförtryck.
Så länge kvinnonedvärderande situationer fortgår, så länge de uppkommer och elementärt fortsätter skada kvinnor som grupp, och vi inte adresserar problematiken ordentligt kommer vi förmodligen aldrig bli ens måttligt jämställda. Vårt kön attackeras dagligen på olika sätt, det är så mycket tydligare numer genom teknologin och upprätthåller en systematisk nedvärdering av oss som kön, så jämställdhet kan inte - inte överhuvudtaget ske eller bli ett vitalt faktum förrän allt sånt försvinner helt som i grunden kränker bilden av kvinnor/hen som jämställda, rättfärdigade och värdefulla.
Det är fortfarande så många destruktiva kontraster som måste bort från våra gator, våra hem, skolor, arbetsplatser och andra plattformar runt om i världen och finns det något som skadar oss i grunden, så är det ju det sociala arvet med "Kvinnor som kön som kränks, ibland nästan självförvållat och på så sätt förnedrar sig själva". Män är liksom understödda i denna underliga affär. Jag blaimar inte bara en sida, jag vill peka på strukturen, på det systematiska i det allmänna mentala förtryck mot kvinnor som singeltjejer/-kvinnor eller hustrur, flickvänner och döttrar och arbetande kvinnor genom alla åldrar och hur det går igenom på socialt, politiskt och ekonomiskt plan, som vi liksom underordnar oss som om vi fötts in i det besudlade istället för tabula rasan. Som om det är vår egna instinkt från början att ge oss på oss själva istället för att tvingas in i något eller ta sig an ett socialt inrotat beteende. Det är så klart ett jätteproblem, och belyser helhetsproblemet med ojämställdheten; från stölden på vår integritet till övergreppsproblematiken i omvärlden, för att inte säga utbredda problemet med det som vissa medier och debattörer slentrianmässigt sammanfattar som "äldsta yrket i världen" för att ta ett konkret exempel.
Jag säger därför, att ingen jämställdhet infinner sig någonstans förrän allt normmässigt och/eller rått exploaterande av vårt kön elimineras helt och hållet. Det kommer alltid handla om hur samhället dikterar hur vi förväntas vara från det att vi föds tills vi blir gamla och vilka pre-settade normativa förhållanden i privata sammanhang och offentliga rum vi ska rätta oss efter, och hur män får eller ska förhålla sig till oss på en helt annan normativ skala än vår påtvingade, och vad tjejer och kvinnor (hons och hens) luras till att acceptera; det kokar också ner till hur till exempel porrindustrin och prostitution normaliserar all typ av slavarbete och hur tjejer och kvinnor (hons och hens) tvingas in i, luras in i eller till ock med lär sig beivra eller acceptera autoexploatering, vi bör med andra ord sluta prata om exploaterande prostitution och slavarbete som "naturligt" eller ens "outrotbart", och sluta romantisera handlingarna med uttryck som "världens äldsta yrke". Vi måste börja prata om utrotning av all ojämställdhet som både möjlig och nödvändig. Det gagnar kvinnor och kvinnosaken. Faktum är, så är det dags för massor av Jean D'Arcs att inta fler politiska scener och ändra tonen runt om i världen. Vi måste skjuta kroppsbetingade bilden av kvinnor i sank - ner i gyttjan. Med den förändringen kan apropå utfasningen följa av gamla bilder från media och modeindustrin av den hypeade kvinnan.
Om vi ska se till kvinnor ur ett sociosymboliskt och värdemässigt perspektiv, och nu vill börja omvärdera allt som finns om oss som kön och könsbetingat, måste en bred förståelse öppnas upp för behovet av en omställning av existerande synsätt och attityder genom varje barriär. Överallt där ojämställdhet och ojämlikhet finns måste nya attityder till vad som är godkänt slå igenom. Sann respekt för kvinnor, hons och hens kan inte infinna sig förrän all så kallad gammal sed- och normröta är eliminerad om kvinnor som utnyttjbara eller betingade av sitt kön eller av sitt yttre. Hen/kvinnan kan inte nå fullständig upprättelse och få till en korrigering av orättvisor förrän ett grundligt förändrat synsätt har slagit igenom alla delar av samhällena runt om i världen.
Det är inte "bara" problemen med kvinnodominerade arbetsplatser, eller ett snedvridet socialförsäkringssystem, få platser i parlament och regeringar eller bolagsstyrelser mm som vi moderna feminister i väst har att tampas med i jämställdhetskampen - det utgår inte ens från hur människan eller mannen för krig och använder våldtäkt av kvinnor som krigsobjekt, utan det börjar med grundsynen på kvinnor, från vad vi är för andra. Vi måste uttala oss brett om vad det är som gör att kvinnor tvingas in eller går in i sina realiteter och vänder sig mot sig själva, vilka angreppen är, så vi grundligt kan börja attackera förutfattade meningar om kvinnor; hur de förväntas vara och vad de förväntas göra. Vi måste inkludera alla kontinenter på jorden i vårt dagliga tänk; tänka på kvinnan, på hen som metakvinnan, som metahen och aldrig glömma att vi är förenliga.
Vi får inte igenom äkta jämställdhet om vi inte är solidariska med varandra på riktigt och antar ett brett fronttänkande. Inte om vi vill se jämställda kvinnor som okränkbara ur alla aspekter. Många frågor hänger ihop som olika sidor av samma skrovliga mynt.
Feminister, inför ett helhetstänk nu. Det är en för alla, alla för en som gäller. Samtliga "kvinnoproblem" är viktiga att uttala sig om i elimineringsprocessen mot falskhet, bigotteri och motstånd som omger våra liv.
Det inkluderar i högsta grad ett "What are we really" och framförallt "What are we not". Låt Hen/kvinnan resa sig upp och sträcka sig i hela sin styrka och hela sin varelse!
Vår syn håller i detta nu på att breddas och fördjupas samtidigt som våra sikten mer integrerat riktas mot hur jämställdhet ska genomsyra olika led i samhället.
Fler är intresserade av feminism, feminismen har blivit populär igen (fråga Gudrun). Många av oss har börjat söka inom oss själva och utmanar med samlade krafter bilderna och synsätten. Vi fightar för våra core-frågor (pro-abortfrågan, övergreppsstopp, kroppsaktivism) och vi pekar på könsaspekter på så många områden vi kan. Även om vi fortfarande har motgångar ser jag ändå att gamla strukturer äntligen sakta börjar vittra på allvar i takt med en alltmer ihärdig kritik mot patriarkatstyret. Även om det inte handlar om ett ras (nej, inga illusioner) har vi att göra med ett långsamt fokusskifte och det är oerhört viktigt. Jag tror inte jag är den enda som ser trenden genom flödena. Vi märker av den feministiska våren genom typen av artiklar och debatter, genom utgivande av frispråkig litteratur som spottas ut i en ström (luv u Maria Svealand!) - jag ser trenden via sociala medier, jag märker av det på oerhört proaktiva uttalanden från celebriteter (på sistone har tankarna snurrat kring Catherine MacKinnon likaväl som Jennier Lawrence), och genom kvinnoorganisationers resultat som når oss om runt om i världen. Deras arbete är ovärderligt...
Let us get back to basics för ytterligare analys. Samtalet om vad som är 'bestående sanningar' har kanske aldrig varit mer relevant att ta än just nu. Hur man lättast och fortast skadar hen/kvinnan är en viktig utgångspunkt om man vill gå till roten med varför hen/kvinnor behåller bojorna. Det är relevant att fråga sig när och hur vi är mest utsatta. Är det som Jean D'Arcförespråkare som kvinnomassorna lär sig bli nu, eller som ofrivilligen köttsliga, sexualiserade ting i den patriarkala strukturen? Var och hur är vi mest utsatta?
Vi har i väst under 1900-talet lyckats frigöra oss nästan helt från ett fåtal par tidstypiska normbojor som höll oss fjättrade till typiska kvinnoroller och uppgifter, och många av oss har idag förmånen att kunna yrka att vi inte längre är bundna av många av förpliktelserna som var kruciella för ett fungerande liv då - men dem få av oss som är mer eller mindre förskonade många av dessa utmaningar, och lever ett mer eller mindre självständigt liv kämpar med solidariska problem vad gäller feministisk kamp och med vad feministisk kamp borde innebära, medan traditionella frågor och problem som rätt till lika lön till exempel kommer ta minst ett helt sekel till att utrota internationellt.
Tittar vi globalt finns många oerhört farliga och nesliga bojor kvar och vissa har blivit värre. Vad de alla har gemensamt är att det går ut på vad man kan göra mot oss som det svagare könet och vad övertrampen för med sig för individen. Utöver feministers kamp i väst om traditionellt klassiska feministiska frågor, drivs nya tidsbundna frågor såsom problemet med utbredd neokonservatism, det vill säga normmässigheten som nedgraderar och handikappar kvinnor på flera plan idag, och så har vi såklart allvarliga brott som kvinnogenocid, trafficking, porr och prostitution, sexuellt utnyttjande av minderåriga som startar på webben, gruppvåldtäkter, sexförtal, hämndporr och sexhot, uthängande på nätet och så vidare - delar av brotten påbörjas eller avslutas på nätet.
På grund av dessa grova attacker på kvinnor generellt är det viktigt för oss som bekänner oss till feminismen att sjunga in den feministiska våren rätt. Vi som hittills kämpat med egna kärnfrågor som till exempel lika lön, mer kvinnligt företagande, rätten till våra kroppar måste fortsätta ha ett brett, djupt och hypersolidariskt perspektiv på allt vi gör och kämpar för. Vi måste tagga inkluderande retorik. Det patriarkala hotet genomsyrar allt i kvinnors liv. Patriarkala slag riktas ofta under bältet. Oavsett hur det tar sig i uttryck, oavsett "tema" eller "ämne" riktas det mot oss som kön, uppfattade som köttsliga varelser. Det är verkligen utifrån övertygelsen om oss som kroppsliga snarare än mentala och intellektuella som varje form av förtryck börjar. Den utgångspunkten är en viruscell och sprider sig som en cancer, och det handlar om avstampet i människors Vi och dom-ställning, i den falska övertygelsen om att "Män-i grunden-och-av-hävd-är-lämpade", och kvinnor "Dem som bockar av en rad normativa villkor", villkor som kvinnor ska uppfylla och "därmed infria illusionen om att va kompletta på något plan i någons värld och överhuvudtaget uppfylla en patriarkal roll", vilket alltså gagnar män i slutändan, inte kvinnor. Stålhanden, patriarkatsamhället skulle inte tillåta sig friheten och så genomsyrande fortsätta bända kvinnor, fortsätta upprätta utjänade dogmer om det inte var för detta sambandet. Mäns, och traditionella kvinnors för den delen idéer om "mäns legacy och kvinnors skyldigheter" fortsätter att mörka sanningen. Vadå för legacy och vadå för skyldigheter? Kvinnor har genomskådat den premissen sen åtminstone tvåhundra år nu. Nu sprider vi istället sanningen om det här elektroniskt istället för med pamfletter. För, vi vet att den så kallade "legacyn" och våra så kallade "skyldigheter" handlar om tusentals år av kvinnoförtryck.
"Stålhanden, aka patriarkatsystemet skulle inte kunna tillåta sig friheten och så genomsyrande fortsätta bända kvinnor och dogmatisera sociala, ekonomiska och politiska kontexter om det inte var för detta samband."
Så länge kvinnonedvärderande situationer fortgår, så länge de uppkommer och elementärt fortsätter skada kvinnor som grupp, och vi inte adresserar problematiken ordentligt kommer vi förmodligen aldrig bli ens måttligt jämställda. Vårt kön attackeras dagligen på olika sätt, det är så mycket tydligare numer genom teknologin och upprätthåller en systematisk nedvärdering av oss som kön, så jämställdhet kan inte - inte överhuvudtaget ske eller bli ett vitalt faktum förrän allt sånt försvinner helt som i grunden kränker bilden av kvinnor/hen som jämställda, rättfärdigade och värdefulla.
Det är fortfarande så många destruktiva kontraster som måste bort från våra gator, våra hem, skolor, arbetsplatser och andra plattformar runt om i världen och finns det något som skadar oss i grunden, så är det ju det sociala arvet med "Kvinnor som kön som kränks, ibland nästan självförvållat och på så sätt förnedrar sig själva". Män är liksom understödda i denna underliga affär. Jag blaimar inte bara en sida, jag vill peka på strukturen, på det systematiska i det allmänna mentala förtryck mot kvinnor som singeltjejer/-kvinnor eller hustrur, flickvänner och döttrar och arbetande kvinnor genom alla åldrar och hur det går igenom på socialt, politiskt och ekonomiskt plan, som vi liksom underordnar oss som om vi fötts in i det besudlade istället för tabula rasan. Som om det är vår egna instinkt från början att ge oss på oss själva istället för att tvingas in i något eller ta sig an ett socialt inrotat beteende. Det är så klart ett jätteproblem, och belyser helhetsproblemet med ojämställdheten; från stölden på vår integritet till övergreppsproblematiken i omvärlden, för att inte säga utbredda problemet med det som vissa medier och debattörer slentrianmässigt sammanfattar som "äldsta yrket i världen" för att ta ett konkret exempel.
Jag säger därför, att ingen jämställdhet infinner sig någonstans förrän allt normmässigt och/eller rått exploaterande av vårt kön elimineras helt och hållet. Det kommer alltid handla om hur samhället dikterar hur vi förväntas vara från det att vi föds tills vi blir gamla och vilka pre-settade normativa förhållanden i privata sammanhang och offentliga rum vi ska rätta oss efter, och hur män får eller ska förhålla sig till oss på en helt annan normativ skala än vår påtvingade, och vad tjejer och kvinnor (hons och hens) luras till att acceptera; det kokar också ner till hur till exempel porrindustrin och prostitution normaliserar all typ av slavarbete och hur tjejer och kvinnor (hons och hens) tvingas in i, luras in i eller till ock med lär sig beivra eller acceptera autoexploatering, vi bör med andra ord sluta prata om exploaterande prostitution och slavarbete som "naturligt" eller ens "outrotbart", och sluta romantisera handlingarna med uttryck som "världens äldsta yrke". Vi måste börja prata om utrotning av all ojämställdhet som både möjlig och nödvändig. Det gagnar kvinnor och kvinnosaken. Faktum är, så är det dags för massor av Jean D'Arcs att inta fler politiska scener och ändra tonen runt om i världen. Vi måste skjuta kroppsbetingade bilden av kvinnor i sank - ner i gyttjan. Med den förändringen kan apropå utfasningen följa av gamla bilder från media och modeindustrin av den hypeade kvinnan.
Om vi ska se till kvinnor ur ett sociosymboliskt och värdemässigt perspektiv, och nu vill börja omvärdera allt som finns om oss som kön och könsbetingat, måste en bred förståelse öppnas upp för behovet av en omställning av existerande synsätt och attityder genom varje barriär. Överallt där ojämställdhet och ojämlikhet finns måste nya attityder till vad som är godkänt slå igenom. Sann respekt för kvinnor, hons och hens kan inte infinna sig förrän all så kallad gammal sed- och normröta är eliminerad om kvinnor som utnyttjbara eller betingade av sitt kön eller av sitt yttre. Hen/kvinnan kan inte nå fullständig upprättelse och få till en korrigering av orättvisor förrän ett grundligt förändrat synsätt har slagit igenom alla delar av samhällena runt om i världen.
Det är inte "bara" problemen med kvinnodominerade arbetsplatser, eller ett snedvridet socialförsäkringssystem, få platser i parlament och regeringar eller bolagsstyrelser mm som vi moderna feminister i väst har att tampas med i jämställdhetskampen - det utgår inte ens från hur människan eller mannen för krig och använder våldtäkt av kvinnor som krigsobjekt, utan det börjar med grundsynen på kvinnor, från vad vi är för andra. Vi måste uttala oss brett om vad det är som gör att kvinnor tvingas in eller går in i sina realiteter och vänder sig mot sig själva, vilka angreppen är, så vi grundligt kan börja attackera förutfattade meningar om kvinnor; hur de förväntas vara och vad de förväntas göra. Vi måste inkludera alla kontinenter på jorden i vårt dagliga tänk; tänka på kvinnan, på hen som metakvinnan, som metahen och aldrig glömma att vi är förenliga.
Vi får inte igenom äkta jämställdhet om vi inte är solidariska med varandra på riktigt och antar ett brett fronttänkande. Inte om vi vill se jämställda kvinnor som okränkbara ur alla aspekter. Många frågor hänger ihop som olika sidor av samma skrovliga mynt.
Feminister, inför ett helhetstänk nu. Det är en för alla, alla för en som gäller. Samtliga "kvinnoproblem" är viktiga att uttala sig om i elimineringsprocessen mot falskhet, bigotteri och motstånd som omger våra liv.
Det inkluderar i högsta grad ett "What are we really" och framförallt "What are we not". Låt Hen/kvinnan resa sig upp och sträcka sig i hela sin styrka och hela sin varelse!
Bild 1, 2, 3, 4 i ordningsföljd från vänster till höger:
Inna Schevenko i protest mot prostitution i Amsterdam. Hämtad från hennes facebooksida.
Spanska pro-abortdemonstranter utanför Madrids hälsoministerie. Hämtad från The Thomson Reuters Foundation* på http://www.trust.org
Bild 3 och 4 Wimsal (Women in the Media Sierra Leone) och andra kvinnorganisationer i Freetown protesterar och kräver skärpt våldtäktshantering av polis och ministerier. Hämtad från Afrika Young Voices (AYV)** på http://africayoungvoices.com
*Thomson Reuters Foundation använder sin unika uppsättning färdigheter för att hjälpa kvinnor över hela världen att känna till och försvara sina rättigheter. TRF beskriver att den driver ett antal banbrytande program som syftar till att stärka kvinnor genom nyheter, information, kostnadsfri rättshjälp och medieutveckling. Vår Women Conference Förtroende ägnar sig åt till att tillgängliggöra rättssystemet för kvinnors rättigheter.
**Afrika Young Voices (AYV) är en sierraleonsk organisation som främjar och utvecklar ungdomsverksamhet, Diaspora, medial opinionsbildning och medieunderhållning i landet. AYV har utvecklingsprogram för stärkande av gemenskapen och de omfattar: Stärkandet av genus frågor (gender empowerment), affärsutveckling, social mobilisering, musik och underhållning, nätverkande och informationsförmedling.
Uppdaterad den 2019-05-12.
onsdag 11 december 2013
Jämställdhetscentralen
Sådär. Härmed åberopar jag ägandet och besittningen av denna logga, företagsnamn och bild. Jag har tagit fram detta själv den 3 december 2012. Jag söker förresten samarbertpartners till ett nystartat företag. Du ska tillräckligt gedigna kunskaper i genusvetenskap, vara estetiskt begåvad och intresserad av alternativkonsumerism, främst inom mode plus givetvis vara en nitisk kämpe för jämställdhet. För mer info emaila mig. Nu kör vi! Tjo ho! Dagens datum: 13-12-11
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)