Ni som har följt mitt skrivande här på bloggen vet att jag uppdaterar blogginläggen med rätt långa mellanrum. Överlag vill jag utrycka mig i frågor som jag brinner för, och jag har gillat bloggformen men nu tenderar jag gå över till twitter mer och mer. Jag tror att liksinnade rättvisesökare delar mina åsikter, jag tror det har märkts, och kanske har nån undrat varför jag skriver så sällan. Vad ni däremot inte vet är att jag surfar hit och kollar mina inlägg ibland. Vet ju att jag brukar redigera klart ett stycke och släppa iväg det när det känns färdigt. Så, det är med leda som jag efter varje gång som jag har satt mig - och skrivit och förberett ett inlägg klart, och postat mitt inlägg; efter varje #%@ gång som jag har loggat ut och känt mig riktigt klar senare upptäcker felskrivningar som jag kan svära på att jag inte har orsakat själv eller skrivit. Jag har t o m en misstanke om en bugg i varumärket blogger. Jag vet inte vad det är men det gör mig irriterad. Jag har tröttnat nu och har tröttnat på att blogga för det här. Ja, nästan ungefär lika irriterad och upprörd känner jag mig som när jag blev trakasserad av ett antal främlingar från Svenskarnas Parti i mitt twitterkonto under Almedalsveckan. Det skedde några dagar efter att partiet hyrt in sig på talarscenen den 4 juli. Jag tvingades polisanmäla dem för att få vara ifred (det här hände på twitter).
För att återgå till ämnet är politik är allvar för mig. Hoppas ni ser förbi det som changserar kvalitetsmässigt.
Så. Nu är detta skrivet och sparat.
