torsdag 24 november 2011

Kvinnor har en otrygg anknytning till arbetslivet

Det finns idag alldeles för många kvinnor i Se med en otrygg anknytning till arbetslivet. Alldeles för många kvinnor har deltidsanställningar, visstids- och timanställningar i fall där viljan och strävan finns hos kvinnor att arbeta mer och under tryggare former. Mats Larsson har skrivit en del aktuella rapporter om detta jämställdhetsrelaterade ämne på Lo's hemsida (senaste är från 2011. Läs gärna). Mätningar visar att en kvinna möter skillnader i förhållande till lön- och anställningsformer *oavsett* om hon finns i ett typiskt arbetaryrke eller verkar inom ett tjänstemannayrke. Läs om!: en kvinna möter skillnader i förhållande till lön och anställningsformer oavsett arbetar- eller tjänstemannabakgrund. Förutom alltså t.ex. lågutbildade utlandsfödda män är just kvinnor den grupp  i Sverige som just nu generellt har minst möjlighet att påverka sin arbetssituation.

Utgår jag från egen erfarenhet och sådant som jag har noterat på arbetsmarknaden överlag betingas de flesta arbetsplatser av en vane- och normstruktur i relation till vilken bransch det är och del av arbetsmarknad. Dessa ojämlika vanestrukturer inom jobbranscherna är tydligen svåra att komma i bukt med p.g.a. hur arbetsmarknadens struktur är i stort. Jag har sett många anställningar som  harskett utifrån regler som "funnits länge och fortsätter att finnas". Många stora och mellanstora arbetsplatser är inte så platta som de skulle kunna vara och detta kan missgynna jämställdheten mellan de manligt och kvinnligt anställda. Det råder alltsom oftast någon form av maktrelation/-er mellan arbetsgivare och anställda, mer eller mindre osynliga men starka på många arbetsplatser och det kan ofta missgynna kvinnor; kvinnor hamnar och arbetar i en del fall på arbetsplatser med en befintlig subkultur som de upplever som statisk och svårpåverkad. Det är också viktigt i jämställdhetsperspektivet att ta med frågor som den hårdnade konkurrensen om de jobb som finns och skapas. Dagens arbetsmarknad har blivit alltför hårddraget. Tempot har ökat runt om i världen och i Sverige och så även kraven på arbetstagare. Arbetstagare bör anpassa sig till effektiv och snabb förändringtakt bland företag och myndigheter för att möta vad? Jo, marknadens behov. Arbetsgivarnas krav på arbetstagares flexibilitet har hårdnat, och det är klart att detta svårligen går att jämka med många kvinnors livssituationer av olika skäl. Män borde i allmänhet ha lättare att leva upp till kraven om flexibilitet utifrån bl.a. det att det nästan aldrig är mannen som har huvudansvaret för barn och hem. För det är väl fortfarande en vedertagen sanning att män väljer jobb och karriär och tänker i de termerna först och främst innan de reflekterar kring familj och barn? Eller bara barn? Bara det att bilden på mammors behov glöms bort är rätt skrattretande. Vårt samhälle är inte så jäkla välinrättat efter kvinnor på så sätt. Vem diskuterar politiska incitament för att få oss jämställda i förhållande till denna fråga? Mammor kommer alltid att behöva support nets och medkännande personer i sin direkta närhet för att kunna ta upp kampen om den magiska flexibiliteten på jämlika grunder, vi kommer nästan alltid behöva kompromissa med en man eller en ersättare om det så är en man eller kvinna, vän eller vänner, förälder och mor- eller farförälder/-ar eller övrig släkt för att hamna där vi vill efter barnafödandet. Detta utöver barnomsorgen. Vi ska inte behöva bromsas upp p.g.a. vårt biologiska arv. 

Kravet på arbetstagarna som effektivare, mer uppdaterade och mer anpassningsbara än någonsin och finanskrisen som är nu är för mig synonymt med ett tummande på och förbrukande av uppnådda jämlikhetsnivåer (i den mån de uppnåtts). Jag hävdar att den upptrappade konkurrensen om jobben i praktiken tenderar att påverka både jämställdhetsmekanismer och könsfördelningspolitiken. Samtliga nämnda studier i min blogg om ojämlika förhållanden mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden är ett varningsflagg. I mina ögon deelar vi faktiskt fortfarande med arvet från tidigare decenniers ojämställda anställningsformsstrukturer, vi har råkat ärva 1970-talsförhållandena, det är resterna av dem som lever kvar som spillror bland mängden av arbetsbranscher. Inte minst syns det i förhållande till arbetsplatser med större andel oreglerade arbetsförhållanden där kvinnor arbetar som timanställda.

Ett annat problem som jag tycker bör ventileras utifrån Mats Larssons studieresultat är hur individen fungerar mentalt i sin tanke om familjestruktur. Det finns i vårt s.k. jämställda land en gammal, kvardröjande syn på män som huvudfamiljeförsörjaren (kanske inte i din familj men i många andras familjer och medvetanden). Den speglar den ojämlika lönestrukturen rakt av. I de kärnfamiljer som finns kvar idag är i genomsnitt mannens lön är högre än kvinnans. Vi har dessutom faktumet att mannen fortfarande stannar mindre hemma med barnen när barnen är både små och större. Statistiskt sett tar inte så värst många pappor i jämställdhetens namn ut föräldraledighet på 50/50basis. Varför då, kan man fråga sig? Jag läste en artikel i SvD (källhänvisning nedan) om att pappaindexet för de fädrar som tar ut föräldrarledighet under fler dagar är högre i år men fortfarande behövs 31 år till enligt TCO för att uppnå ett helt jämställt uttag(!). Är det fler än jag som frågar sig varför andelen män som nyttjar sin föräldrapenning är fortsatt låg? ...En av många bra anledningar till det borde sannolikt va att familjen förlorar i inkomstkälla, det är ju mannen som har ställt upp på "flexibilitetsideologin" och han som mantlar den.

Kontentan av föräldraförsäkringssaken är att föräldraförsäkringen långt ifrån nyttjas på ett sätt som är jämställt för oss tjejer. Ojämställdheten fortsätter att torna upp sig. Vi får bara inte lov att vara självständiga. Men vill "moderna" män och kvinnor verkligen fortfarande upprätthålla detta??


Så länge kvinnor har en otrygg anknytning till arbetslivet genom lägre lön, sämre tids-/schemaförhållanden, sämre möjligheter att påverka sina anställningsformer och om också kvinnor påläggs sociala ansvar som i själva verket borde diskuteras och problematiseras förblir jämställdhet en liten utopi och en grå fläck på vår (GII-)karta. Jag hoppas att fler vågar se detta och agera så gott det går i sin vardag.


Inspiration: http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/3A241A60C171A738C125794F0048E176
Övriga källor till denna artikel är från Lo. Mats Larsson har skrivit rapporterna Anställningsformer 2011 och Arbetstider 2009. Lina Burströms fina, bra skriva c-uppsats, Flexibilitet och gränssättning - Om föreställningar kring arbets- och livssituationen hos anställda med avtal om oreglerad arbetstid.


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler-pappor-tar-ut-foraldraledighet_6090433.svd 
http://www.tco.se/Templates/Page1____238.aspx?DataID=8800