tisdag 12 november 2013

Eliza och Europadomstolen mot tveksam lagvidrighet



Hovrätten har fått avsevärt mycket kritik under de senaste par månaderna i gammelmedia såväl som i sociala medier för sina friande domar i uppmärksammade och, i mångas ögon, självskrivna våldtäktsmål och grova kränkningsmål med olovlig spridning av smygtagen film under sexakt utförd av ex-pojkvän. 

Men så slutligen fälls en logisk dom hos Europadomstolen efter ett episkt överklagande som avvisar hovrättens domslut i sin helhet, läs mer om det här. Snacka om high quality work hos högre instansen. Eliza, offret har mot alla odds vunnit mot sin förövare som var styvpappa i fråga. Eliza har framhärdat mot absurd fingervisning, vägskylt, fågelskrämma och smattrande vindslöja. Vi borde härvidlag fråga oss hur det numer vid hovrätterna känns att efter en sådan här Eu-dom ha gjort sig skyldig till ett nästan till synes systematiskt understödjande av friande sexualbrottsdomar. Man kan säga vad man vill om lagändring och lagändringsproblematik men det vi och myndighetssfären - är eller borde vara skyldiga ett brottsoffer (som dem som har behandlats i år) är en mycket bättre och mycket mer etiskt grundad inställning till en sexoffersituation och till omgärdande sexuella problembeteenden. - Så, man borde m.a.o. kunna fråga sig vad det är för strunt vi håller med. Vad för struntprat som utgår från att det är okej att tillämpa lagen så menlöst. Är det okej med en till sina delar så pass arbsurd lagtolkningsmetod som har varit fallet vid flera tillfällen? Är det bara jag eller har man inte också legitimerat en normalisering av slentriana tankekonstrueringar som del av arbetsmetoden under rättstolkningar och lagtillämpning i bland lagborden? 


Vi är "ett par" personer, vissa av oss språkrör inom kvinnorättsorganisationer som hävdar att frågan långt ifrån endast är en lagändringsfråga. Det behövs mer för att komma i bukt med rättssvinnet, det krävs i själva verket en omdaning i förhållande till lagtolkningstil och -metodik och inte minst till personlig attityd och inställning hos enskilda tjänstemän. Jag har i varje fall fått alldeles nog av det mest anala, navelskådande paragrafrytteri som skådats för det har inte haft annan effekt än att belöna brott. - Jodå, jodå "hellre fria än fälla" för att garantera en fullödig rättsstat. Men här har vi inga självupprättade folkdomstolar, inget populistiskt hot. Det är meningen att rättsväsendet ska vara tryggt för även brottsoffren i lika mån i vårt demokratiska samhälle.